We exchange data all the time - A case study on data conceptualisation and data sharing by researchers in the context of open data policies

Abstract

This dissertation places itself within the area of Scholarly communication research of Library and Information Science. It investigates the relationship between researcher and research data and researcher and data sharing from a researcher perspective. The purpose of this thesis is to enrich our understanding of researchers’ data sharing in the context of the open data initiatives of external authorities. To make research data findable and accessible is a part of the ongoing open science movement. Accessible and reusable research data are stated to increase possibilities to resolve societal challenges and strengthen competitiveness. Stakeholders within the scholarly communication ecosystems use data policies to steer how researchers share research data. Researchers must therefore increasingly respond to requirements about making generated research data accessible. The new data sharing initiatives have potentially comprehensive implications for how research will be carried out in the future. In this case study, an interdisciplinary, international research group of 18 researchers within the STEM disciplines was investigated. The researchers encountered a data policy via their Horizon 2020 funding and had to make research data accessible in a research data repository and develop a data management plan. The empirical material consists of transcribed interviews, observation notes, and documents that were collected over the period of over a year. Wenger’s community of practice was used as conceptual framework to direct attention to the researchers’ shared perspectives of data practices. The study’s aim was to elucidate the researchers’ conceptualisations of research data and the ways in which data sharing is an element interwoven in various practices arising from participation in an interdisciplinary community that is bound by a data policy. Three specific research questions were posed. 1: How are data negotiated and reproduced within the group? What are data to the researchers, and when? 2: How do researchers mutually account for the data policy? 3: How do the views on research data and data policies relate to how researchers aim to share data? How can data sharing be imagined as a constitutive yet negotiable element in interdisciplinary research practices? The results showed an unexpected complexity regarding the researchers’ perspectives on data. They shared a definite conceptualisation of data as experimental results and measurements. In parallel the term data was elastic and used inclusively for several types of information. Significant differences in terminology use and material representations of data were found between theoreticians and experimentalists. The understanding of the concept was not discussed and appeared to be anchored in the researchers’ training. Notwithstanding the researchers’ well-developed skills in data sharing, the encounter with the policy revealed a lack of knowledge necessary for being able to respond to the data policy. A learning process was initiated while the group tried to avoid changing their existing data sharing practices. The researchers viewed the policy’s indicated data sharing methods as meaningless, as opposed to their existing data sharing practices. The essential meanings of data sharing were embedded within what were seen as important activities, or not; how data were shared with others was deeply anchored within well motivated routines developed to meet their needs. Because of these understandings, together with fear that outsiders would not understand the data, competing claims, and lack of a suitable repository, the policy had few implications for how the researchers aimed to share data. The policy’s long-term effects should however not be disregarded. The insights of this thesis are valuable because policymakers, research funders, developers and providers of academic support and librarians need to be able to relate to researchers’ views on data and data sharing when developing appropriate directives and satisfactory research services during the transition to open science.

Denna avhandling placerar sig inom området för Vetenskaplig kommunikation i ämnet Biblioteks- och informationsvetenskap. Fallstudien undersöker relationen mellan forskare och forskningsdata samt mellan forskare och datadelning utifrån ett forskarperspektiv. Ändamålet är att berika vår nuvarande förståelse för hur forskare gör forskningsdata tillgängliga i en kontext där externa auktoriteter ställer krav på datadelning. Att forskningsdata görs tillgängliga och användbara utgör en del av den vidare samtida utvecklingen mot ett öppet vetenskapssystem genom vilket forskningen stegvis är tänkt att närma sig det omgivande samhället. Avsikten är att fler skall kunna ta del av och/eller återanvända forskningsdata vilket i ett större perspektiv sägs vara att skapa bättre förutsättningar för att lösa samhällets utmaningar och stärka konkurrenskraften. Inom ekosystemen för vetenskaplig kommunikation använder intressenter datapolicyer som instrument för att styra hur forskare ska dela forskningsdata med andra. Det medför att forskare allt oftare måste svara mot krav från exempelvis forskningsfinansiärer att göra producerade forskningsdata tillgängliga. Dessa krav kan få omfattande följder för hur forskning utförs i framtiden. I denna studie undersöktes en interdisciplinär, multinationell forskargrupp bestående av 18 forskare inom naturvetenskapliga discipliner. Forskarna mötte för första gången en datapolicy via finansieringen från EU’s ramprogram Horizon 2020. De omfattades av krav på att göra forskningsdata tillgängliga i öppna databaser samt att formulera en datahanteringsplan. För studien samlades empiriskt material in genom observationer, intervjuer och dokument under ett drygt år. För att urskilja gruppens gemensamma perspektiv på datapraktiker användes Wengers Community of practice som teoretiskt ramverk. Studiens syfte var att klarlägga forskares förståelser av forskningsdata samt hur datadelning utgör en beståndsdel av olika forskarpraktiker som skapas genom aktiv medverkan i en interdisciplinär gemenskap som måste följa en datapolicy. För att uppnå syftet ställdes specifika frågor. 1: Hur förhandlas och reproduceras forskningsdata inom gruppen? Vad är data för forskarna, och när? 2: Hur utformar forskarna ett gemensamt svar mot datapolicyn? 3: På vilket sätt kan forskarnas syn på data samt datapolicy relateras till hur de avser att dela forskningsdata? Hur kan data utgöra både en konstitutiv och förhandlingsbar komponent i interdisciplinära forskningspraktiker? Gällande forskarnas perspektiv på vad data är påvisade resultaten en oväntad komplexitet. En samsyn rådde kring en bestämd definition av data såsom mätningar, experimentella resultat och företeelser genererade av maskiner. Samtidigt visade sig termen data vara elastisk och användes flexibelt och inkluderande för olika informationstyper i det dagliga arbetet. Mellan de experimenterande och teoretiska forskarna iakttogs väsentliga skillnader gällande användning av terminologi och datans materiella representation. Vad data var för forskarna var oreflekterat och diskuterades inte; förståelsen för begreppet data verkade vara grundad i forskarnas utbildning. Studien visade att datapolicyn belyste områden där forskarna saknade nödvändig kunskap för att svara mot dess krav, trots stor kunskap om datadelning både inom och utanför projektet. En lärandeprocess initierades samtidigt som gruppen visade stort motstånd till att förändra nuvarande datapraktiker. Den främsta förklaringen till motståndet var att de datadelningsmetoder som policyn indikerade ansågs meningslösa, till skillnad från forskarnas nuvarande datapraktiker. Datadelningens grundläggande betydelser var inbäddade i vad forskarna ansåg vara meningsfulla handlingar eller inte. Hur data delades med andra låg djupt förankrat i välmotiverade rutiner som utvecklats ur deras behov och prioriteringar. Dessa förståelser, tillsammans med rädsla att datan inte kunde förstås av utomstående, konkurrerande krav och avsaknad av passande dataarkiv, medverkade till att datapolicyns krav fick liten betydelse för hur forskarna avsåg dela data med andra. Datapolicyers effektivitet kan därför ifrågasättas även om dess långsiktiga betydelse inte kan bortses ifrån. Avhandlingens insikter är värdefulla för beslutsfattare, forskningsfinansiärer och forskarstödjande professioner såsom bibliotekarier som behöver förstå forskares syn på data och datadelning när anpassande riktlinjer och tillfredsställande stöd utvecklas för övergången mot öppen vetenskap.