Att balansera på eggen av Ockhams rakkniv: om hypotetiska konstrukt i Svartdal (2014)

Abstract

En viktig skillnad mellan behaviorister och kognitivister är inställningen till hypotetiska konstrukt. Behaviorister (se exempelvis Moore, 2008) intar ofta en starkt restriktiv hållning gentemot hypotetiska konstrukt, medan kognitivister är mer tillåtande. Men, som vi ska se, har det hävdats att behaviorister och kognitivister sitter i samma båt, då båda paradigmen använder sig av hypotetiska konstrukt. Det skulle alltså inte vara någon principiell skillnad mellan de behavioristiska och de kognitivistiska hypotetiska konstrukten, utan skillnaden endast är att kognitivister erkänner, och behaviorister förnekar, existensen av hypotetiska konstrukt inom sina respektive paradigm. Allt detta hävdar Frode Svartdal i sin kritiska artikel (2014). Vi menar att Svartdal här gör ett misstag. Som vi skriver nedan menar vi att behaviorister, oftast, undviker en sorts konstrukt (hypothetical; MacCorquodale & Meehl, 1948), medan de med nödvändighet använder sig av en annan form (som bland annat har kallats intervening). Svartdal menar också att hypotetiska konstrukt inte är något klandervärt, utan tvärtom något ofrånkomligt: det är så vetenskap fungerar. Här är vi eniga med Svartdal; behaviorister går kanske för långt om de insisterar på att hypotetiska konstrukt till varje prismåste undvikas. Vetenskapshistorien ger oss många exempel på hypotetiska konstrukt som hjälpt vetenskapen vidare, men det finns också exempel på när dom varit stickspår in i oanvändbar metafysik. Vi argumenterar för att hypotetiska konstrukt inte med nödvändighet är av ondo, utan att detta måste avgöras från fall till fall. Att kategoriskt avfärda alla hypotetiska konstrukt är ett misstag, eftersom det finns exempel på när sådana antaganden varit befogade – även när antagandet senare visat sig vara felaktigt. Å andra sidan, en alltför liberal hållning gentemot hypotetiska konstrukt riskerar att öppna dammluckorna och fylla psykologin med dålig metafysik som inte fyller någon vetenskapsteoretisk funktion. God vetenskap är således balansgång mellan en alltför liberal och en alltför konservativinställning till hypotetiska konstrukt – en knivskarp balansgång på eggen av Ockhams rakkniv.